Aktieobligationer – så här fungerar de

Antalet alternativ för dig som vill se bortom sparkonton är enormt. Om du vill ha chansen att se dina pengar växa mer än med någon eller några procent per år kan du investera i aktier, fonder, certifikat, optioner, fastigheter och mycket annat. Gemensamt för alla dessa investeringar är att risken är högre än för ett sparkonto.

Det finns emellertid en investeringsform som marknadsförs som ett betydligt säkrare alternativ till aktier och fonder. Det handlar om aktieobligationer. Idén med dessa finansiella produkter är att maximal förlust (om någon) är given, samtidigt som avkastningen kan närma sig den som en aktie eller ett aktieindex kan ge över tid. Här kan du läsa mer om den lite speciella konstruktionen i dessa produkter. Vi presenterar också något om fördelar och nackdelar. Om du träffar på något ord du inte riktigt förstår, se vår ordlista med ekonomiska termer.

Så här fungerar aktieobligationer

En aktieobligation är en strukturerad finansiell produkt som består av en option och en obligation. Obligationen ligger i ”botten” och säkrar att den som investerar får tillbaka sitt investerade belopp. Optionen är ett tillägg och det är den som ger avkastningen i det fall den aktie eller det aktieindex den är kopplad till rör sig i ”rätt riktning”. Om den underliggande tillgången rör sig i fel riktning kan optionen i stället bli utan värde.

Exempel: En aktieindexobligation har en option på en värdeökning för indexet OMXS30 (de största svenska bolagen) i botten. Ju bättre OMXS30 utvecklas under aktieindexobligationens löptid, desto större blir avkastningen. Skulle indexet utvecklas negativt blir optionen i stället värdelös och avkastningen blir noll kronor (obligationens värde får du dock tillbaka).

Ovan är en mycket enkel beskrivning av en aktie(index)obligation. Det finns emellertid mycket mer att säga. Nedan är några saker du bör känna till om du börjar fundera på att investera i denna typ av finansiell produkt.

Överkurs och knepiga uträkningar

Den aktör som ger ut en aktieindexobligation vill naturligtvis ha betalt för sin tjänst. Detta sker ofta genom att det utgår courtage vid varje köp. Ersättningen kan även tas från den överkurs som de flesta aktieobligationer säljs till.

Överkursen är emellertid överlag till för att öka exponeringen mot den underliggande aktien eller det underliggande indexet. Kort sagt gäller att ju högre överkurs, större kan avkastningen bli. Samtidigt innebär köp till överkurs också att förlusten blir större om optionen blir värdelös.

Exempel: Du köper en aktieindexobligation för 10 000 kr med överkurs på 1000 kr. Om optionen blir värdelös får du 10 000 kr tillbaka (själva obligationen).

Det ska också sägas att konstruktionen med själva optionen inte alltid är den mest okomplicerade. Snarare är det raka motsatsen som gäller. Ett viktigt begrepp att känna till är deltagandegrad. Begreppet syftar på hur stor del av en värdeökning på den underliggande tillgången som blir avkastning. Deltagandegraden kan vara allt mellan 50-200%. Ju högre deltagandegrad, desto större risk och desto större kostnad (överkurs).

I tillägg finns inte sällan begränsningsregler och dessa är ofta mycket snåriga. Ofta handlar reglerna om att vissa månader under aktieindexobligationens löptid tas bort. Det kan till exempel handla om att de bästa månaderna inte ingår i avkastningsberäkningen, att det bara är den första månaden i varje kvartal som räknas eller att den första respektive sista månaden under löptiden tas bort.

Kritik mot sparformen

Den uppenbara fördelen med aktieindexobligationer är att de begränsar risken. Det finns många som är tveksamma till att börja köpa och sälja aktier eller fonder på grund av rädslan att förlora pengar, men med en aktieindexobligation blir förlusterna alltid begränsade.

Nackdelarna med aktieindexobligationer är dock betydligt fler. Den främsta är att det är dyrt att investera i denna typ av produkt. För det första kostar investeringen en hel del initialt. För det andra gör krångliga beräkningar och lägre deltagandegrader att man som investerare ofta får mindre i avkastning (om någon) än vad man hade fått med en rak investering i den underliggande tillgången.

Sparformen har kritiserats i hårda ordalag från många ledande ekonomiexperter som framför allt menar att man betalar onödigt mycket för att undvika risk. Det naturliga alternativet enligt kritikerna är ett mer diversifierat sparande.